Det är inte jag

Och det är inte jag, som väljer januarinatten bara för att kunna stå med hukande, hulkande axlar i en tunnel med löftesord jag aldrig egentligen trott på, det är inte jag som tar omvägar och korsar rödljus för att kunna blicka ut över ett tomt hållplatsgolv, det är inte jag som följer alla minnesvägar och hoppas, det är inte jag som håller andan vid varje gatuhörn, det är inte jag som inbillar mig någon annans leende i mötande ansikten. Det är inte jag. Jag kan inte ha sjunkit så långt ned så fort. Det är inte jag.