FIGHTING G

nyårslöftena blir sådär lagomt diffusa i år för att vara mer sporre än mental parasit. årets motto blir att älska utmaningen. årets uppgift att förlita mig på mig själv, lita på att benen inte bryts sönder under mig, även i svaga stunder. jag håller. mina knäskålar håller samman och mina smalben håller upp.

min nyårsafton var fantastisk, fast efter tolvslaget där någonstans förlorade sulorna lite fotfäste; jag vacklade till i gammal destruktiv längtan, självfall. men jag fångade upp mig igen. fångade upp mig tillsammans med vackra människor i trygg miljö. med brasan sprakandes i spisen, promise and the monsters vibrerande röst, champagne värmandes inifrån.

tänk om man bara kunde lägga ifrån sig alla hinder, all spärrar, alla hämningar (utan alkohol). tänk om jag bara kunde sluta analysera mig själv, andras reaktioner, sluta kräva sociala koder, sluta söka bekräftelse, tänk om jag bara kunde öppna upp: gripa tillfälle. stå upp. helt och hållet.
det finns egentligen inget som hindrar för det.
bara min rädsla för att jag inte ska hålla.

men jag är så peppad på att att bara slå sönder allting, allt som hindrat mig och hindrar mig, att slå sönder alla mina barriärer - klara mig över alla hinder, ta ut mer av livet; fortsätta följa med den storm, de vindar som tog mig hit
där jag sitter nu