Snorunge

jag är bara snor och snuva, bara förkyld och kall och ful och allt sånt angenämt som hör till
en förkyld snorunge med halsont, öronfylla och så är jag däbbd i däsab såklart
men det är inte det här jag vill skriva om

jag vill skriva om känslan av att livet förlorat sin mening, jag vill skriva om förlamande insikter och förnekelsen till dem för nej, jag tror inte, jag tror ingenting sånt om mig själv längre
jag vill beskriva känslan av att inget kommer att bli sig likt igen, skriva om känslan att tappa inspirationen till sig själv och hitta den igen, viljan att bli en ny häpnadsväckande, hänförande person
jag vill berätta hur det känns att förstå att man är ingenting för de allra flesta och att för de andra är man mest bara ett nånting
om känslan av att bara vilja skala av sig till den lilla nakna äppelkärna jag är; att bara göra ingenting och glömma, drömma bort dagen, slumra bort den
men just nu sitter jag bara här förkyld

det händer så mycket i mig
förälskad på nytt, förbjuden frukt
att drastiskt förändra saker och inse hur mycket belastning de orsakat på alltför späda axlar
jag har inspiration nu, lust, vilja att utforska
nyfikenhet och en öppenhjärtig, välkomnande famn
välkommen hit
välkommen in