Orden, sanningen och livet

Jag har insett vad skrivandet är för mig - varför jag älskar att skriva så mycket; varför det är så befriande. Jag har insett att skrivandet för mig är en plats där jag kan släppa mina hämningar. Med skrivandet öppnar jag dörren till min förbjudna tankevärld. Där jag är syndig, besvärlig och rentav grov, där alla fula ord och tveksamma fantasier finns. Med skrivandet kan jag använda allt fult. Med skrivandet kan jag koppla bort vad som är passande eller inte; jag har liksom inget artighetsfilter. Inte för att jag vill använda fula ord till vardags - men för att jag kanske vill ha rätten, friheten till att använda dem. Det har jag aldrig haft i talet, och därför tycker jag om att kunna ha det i text.

Just för att jag tycker om ord så mycket. Även fula ord. Nästan i synnerhet fula ord. För de ger en trovärdigare klang åt mina texter, en klang som med sin otroliga laddning talar rakt in i hjärtat.