Balans

fredag
till de förbannade, sårade, undrande

men vad skulle jag ha sagt
skulle jag ha berättat om sönderslitna känslor
och söndrigheten och kluvenheten
om oron
som får mig att mer och mer sluta äta
om energin som försvinner
som inte orkar hålla upp en låtsad glad fasad

men var förbannade då

men förstår ni inte
jag var inte sluten
för att vara dryg
jag slöt mig
för att inte börja

gråta





(och hur ska jag förklara att det
inte längre är felen jag fokuserar på
inte längre kroppslinjerna, konturen
som ska minskas, försvinna
utan att det är kontrollen
jag vill åt
hur ska jag förklara att
det som oregerligt växer inuti
behöver sin motpol
och jag behöver något att hålla
inom strama tyglar;
att jag behöver svartvit disciplin
för att inte falla
för att inte tappa
balansen)