Om att fylla arton

snön, ett konfettiregn över småstaden den natten
den natt när hon lämnade barndomsåren,
hon skulle växa sig stor den natten, växa sig myndig
växa sig ångersam över den senaste tidens nycker
växa sig lycklig
snön gör henne lycklig, och hon tänker att hon är lycklig för sällan
att hon borde ta vara på det mer, ta vara på livets fantastiskhet
på den vardagliga fridsamheten och förnöjsamheten
livets små saker, och livets stora; kärleken
till soldaten som bärs av tågräls hem, kärleken till honom
och till den yrvakna familj som spräckte sina halsar för att framföra
födelsedagsmelodi
som spräckte sömmarna i sina plånböcker för att rota fram en till krona
att skänka till hennes glädje
den glädje hon nu återfunnit, äntligen