De i mig levande

De delar samma blodomlopp och samma kropp, luften rör sig genom samma strupe och hållet griper tag i samma mjälte.

Där är hon som känner allt så starkt, som så ofta avskiljer sig med fönsterrutan likt en extra ögonhinna mot omvärlden. Som genomlever nätterna med smältande stearinljus och rör fingrarna till tangentbordsvals, söker tankar tills de rört sig över horisonten. Som dröjer kvar i varje enskild, vibrerande sinnesflaga. Hon som längtar sig naiv och söker sig vilsen.

Och där är hon som känner allt och inget alls, som vill allt och alla, med allt och alla. Som nog är rädd ibland men snart glömmer alla rädslor, som inte har några barriärer, inga omdömen, som inte lyssnar på varken förnuft eller känsla, stolthet eller fördom. Hon vars kropp inte har någon dygnsrytm, ingen aptitsrutin. Hon som styrs av stunden, som ständigt strävar efter glädjen i momentet.

Båda delar rum i mig och båda hör hemma i mig. Men inget kan föra de båda tu ihop.

Kommentarer

Populära inlägg