Kostymen ska av, den är inte jag

Turbulens, två tungor med olika röster samsas mot min gom. Jag är utan teser, utan hypoteser, utan slutsatser och det retar er. Det uppenbart felaktiga i att inte bry sig, inte känna något, inte huka sig för konsekvenser. Kroppen, min, som ni inte kan kontrollera. Tusen ljusår bort korsas era ben. Stumma famnar, blödande pulsslag som spills ut, i tiden, i rummet, i avstånden vi försöker överbrygga. Jag trevar efter någon slags ventil för värme att sippra ut men hittar bara sterila cellväggar. Som kräver anledningar, kräver resonemang.

Kostymen skaver.