Vårskrik

Handflatan mot gårdagen. En uträtad rygg. Nu, oberörbar, onåbar, okrossbar. Livsvilja. Vildhet. Jag längtar efter sommarvärme och barfotafötter, vägar som leder mot okända destinationer, att låta dygnet röra sig efter sin egen rytm, att inte ha ansvar för annat än sig själv. Dagar som aldrig övergår i nätter som aldrig tar slut.