Betraktelser över en stad

(Att så skänka sina tankar
inte flygförmåga
utan marknivå.)

Det är vår i Stockholm. Jag vet inte om alla kan känna den, doften, eller om det är privilegierat mig och de som liksom jag har ett förflutet här, som av en eller annan anledning behövt lämna dessa gator. Doften tränger ur stockholms egna porer; projiceras sakta till ett gulnat, repat minne på näthinnan. Det är doften av hem, ett förflutet och ett som åter kan bli.

Jag tycker om det, jag tänker att det är lätt att se mig här. I denna lägenhet, på dessa gator. Bara först skrämdes storleken, omfalden. Jag tänker att man behöver ett sammanhang för att överleva här.