she's gone anywhere she please

kom precis hem. stängde dörren om mig. trött i tanken, kall, spända axlar, undrandes, undrandes om det skulle finnas något tecken till mig. det fanns. ett. och jag känner redan rädslan, när jag får veta för mycket. stäng den ute. det var det här jag försökte lappa ihop i min isolering hos mormor, i piteå. stäng den ute. jag är min egen. JAG ÄR MIN EGEN OCH JAG HAR INGET ATT VARA RÄDD FÖR.
julgranen blinkade kärvänligt och tryggt mot mig, precis som vi lämnade den över helgen. det doftar fortfarande hyacint och jul hemma; välbekant. när jag insåg att jag var ensam, fri, i mitt eget hem - hemma. då fick jag ett glädjeryck och började skratta rätt hysteriskt. dansa runt. spelar just nu promise and the monster och dricker varm choklad på mjölken som ändå skulle gå ut imorgon och den fantastiska lyxkakao jag fick av ida.

allt är väldigt overkligt just nu.

jag har blivit serverad vin nästan varenda dag och jag har älskat det försonande, tröstande ruset som lagt sig över tankarna varenda gång. alkoholen är lite för närvarande i mitt liv just nu faktiskt.
jag hatar all press på att få en lyckad nyårsafton. men i år blir det mer lugnt. fina vänner, skumpa, vindruvor.

ändå är allt sådär väldigt overkligt just nu.

jag avslutade min dagbok idag. den jag haft i två år. nästa ord som skrivs kommer att bli nästa år. mer spontaniteter blir det då. mer förlitande på mig själv. mer frihetslycka. mer revolution aux les bohemes (mer felaktig fransk grammatik).