Prolog

Kanske är det här den andra episoden. Den andra episoden av något jag började skapa för nästan två år sedan. Eller kanske ännu tidigare. Kanske sen jag för första gången fäste tankar i ett virtuellt format, häftade fast en del av min tankevärld i en cybervärld. Det här är isådanafall inte andra delen för att jag är en drastiskt ny person, eller för att jag för den sakens skull tänker börja bygga på något alldeles nytt. Nej. Kanske mest för att jag kände att det andra, det tidigare rann ut i sanden, rann in i fotspår som bara bildade cirklar. Att det stockade sig i halsen och gav mig kväljningar. Därför fortsätter jag här.
Och hoppas. På att sagan får ett lyckligt slut.