Stormen

Jag bara tar emot nu. Ingen självprestation. Bara tar emot. Tar emot handskrivna vykort från allra bästa uttu. Tar emot spontana besök på cafét där jag jobbar. I Stormen där jag jobbar. Skift. Tar emot nya vänner, ny värme. Ändå säger hjärtat stopp ibland. Men jag lyssnar bättre nu. Även när hjärtat säger stopp och även när hjärtat säger "fortsätt inte längre", även när hjärtat talar om förvirring. För det gör det. Och jag lyssnar. Men jag lyder inte.

Det ska bli septum. Det ska bli rödvinskväll. Det ska bli vinterparkas. Men ingen självprestation. Inget pushande för att uppnå, bara ta emot. Ta emot spontant, välkomna. Känna efter. Som katten framför brasan. Kura ihop sig. Tillfreds. Mrr.