Vore jag någon i Mumindalen vore jag definitivt Muminpappan. Med en liten skvätt Snusmumrik. Men mest Muminpappa, med all den känslomässiga kompott av äventyrslust och lathet och auktoritetstrots och romantik och självbedrägeri och rastlöshet och ro och starkt kaffe som det innebär. För såhär är livet just nu: gemenskap och galenskap, och slentrianpepp och till-och-från-depp och vardagsbestyr och kvällsäventyr, och en frenzy av kreativitet som liksom sätter sig mellan naglarna och lämnar fläckar på kläderna, och finsk dragspelsmusik satt på repeat och dumpstrade, fuktiga fåtöljer som luktar som något smålivs på Möllan och fylletelefonsamtal klockan fyra på natten där jag somnar med luren tätt mot örat. Och sådana här små hälsningar till Malmös alla fotgängare:
 |
| Foto: Josefin Tham |
 |
| Foto: Josefin Tham |
 |
| Foto: Josefin Tham |
Och dagar som den här, då jag ställer mig i tidens farstu, ser den komma och gå utan att följa med, och utan att det gör mig det minsta dugg.
Kommentarer
Skicka en kommentar