sov nu simon

jag har aldrig känt döden så
som jag känner den nu

hur den kryper in under täcket om natten visar mig
ditt arma ansikte hur färgerna försvinner som himlen en regnig dag försvinner som vårvärmen vi trodde var här för att stanna

fast jag inte ens var där
när det hände men

jag minns ett mörker i dig och hur det skrämde
ett ängsligt tonårshjärta skrämde
bort mig kanske var det därför jag inte
stannade kvar

när du behövde mig som mest

kanske jag aldrig försökte


men i mörkret är alla katter gråa och jag vet inte vad jag ska säga mer än detta

att jag saknar dig jag kommer alltid sakna dig
att jag aldrig känt döden så som jag känner den nu

men
älskade simon

aldrig livet heller


(låten du sade var din bästa)