what a concrete mess we live in (and what a flammable heart i've been given)
och ja, mitt liv är högljutt och lämnar burkar utan lock och öppna skåpsdörrar och lakanen i skrynkliga små högar längs fotändan och mina basgångar mullrar genom väggarna när du ska sova och ja, allt jag känner liksom flödar över och ur och under mig och lämnar små spår överallt och mitt hjärta är stort och sårbart och lättsiktat och ja, det är väl därför jag tycker så mycket om att leva och nej, jag kan inte tänka mig att ha det på något annat sätt
Skönt att känslorna flödar över! Jag försöker hitta dit igen. Där hjärtat är stort nog att förstå att sårbarhet är enda vägen frammåt.
SvaraRaderaPrecis så, precis som du säger det. Det är när det är skrumpet och sårat som ingenting når in och ingenting når ut. Det där med att bara våga, att det är största vinsten. Våga vara sårbar.
Radera