take it apart and break it yeah try to rearrange it yeah

Det var alltid en dubbelbestraffning. Hur din rädsla blev ett våld, som du utsatte dig själv för. Hur andras tystnad höll dina egna ord gisslan. Varför du först flyttade: för att odla i ny jord. Men det går inte att anlägga en trädgård utan redskap, och ogräs är precis som den skånska snålblåsten, den ger aldrig upp. Och du inser, när du går över de där barskrapade trottoarerna och återigen känner den där lukten av en vinter som långsamt släpper tag, att du är nära nu, men inte riktigt klar än. Att det är dags att börja kommunicera nu. Att du är skyldig dig själv det.