nu knallar jag runt i skåneland och jag blir inte klok här, ibland så blir en blint förälskad och ni kan nog gissa vad jag är

Det är inte bara trummorna och hur ljudet galopperar ut från Möllevångstorget en vanlig eftermiddag, inte spontana spelemanskonserter i en rondell, utomhusgallerier och små gäng som satt sig för att dricka kaffe mitt på cykelbanan. Det är inte bara de glödande kastanjeträden, de dumpstrande tanterna med sjaletter och dramater; eller ett leende hej från en nästan-främling med snälla ögon när vi krockar in i varandra utanför Ica Söder. Det är också sådana här initiativ som gör att jag aldrig verkar tröttna på den här staden.