det här är mitt liv det är mitt att förstöra det här är våra liv det är våra att försvara

Jag orkar inte mer, säger jag, i ännu ett kökssamtal som fått minuterna att sippra iväg över midnatt. Speglar mig i dina kinder. Och mitt hjärta är ett hopplöst företag, med investeringar över sina tillgångar och konkursen som en ständigt släpande slöja. Kommer det alltid behöva vara såhär, säger jag och du, du säger ingenting. Du har mindre svar än jag. Men det är första gången jag någonsin kunnat spegla mig i någons kinder.