alla dessa personer jag känt alla dessa städer jag bränt

det krävs så lite ett ansikte en
association och sedan är allt tillbaka skär som sirener
in i bröstet ekar som minnet

av ett trauma

det är inte ens dig det gäller men du väcker allt till liv igen hur dina ögon liksom
halkar av mitt ansikte och din sura andedräkt lite för nära du frågar
om vi ska ses imorgon jag bländas av gatulyktan hör mig själva svara

okej och du säger att du ringer och
det är första gången jag hoppas att någon är för full
för att alls

komma ihåg mig