alla ord jag aldrig kommer säga och regnet (2010)

rökpaus i regn och du röker ju inte egentligen men
följde med ut ändå kanske var det åskan som smällde
i asfalten utanför eller så var det sällskapet innanför
du satt mest tyst och jag mumlade något ibland men
det kom aldrig riktigt fram genom extasen hos de andra
men om någon hörde så var det du

det är alltid lite fördröjt alltid en blick lite för länge alltid
med den där rastlösa obeslutsamheten som om du
har något att säga som om jag bara inte riktigt vet vad jag
ska göra av mig själv i din närhet längre och inte förut
heller förresten som om vi har alldeles för mycket
hemligheter gömda i varandras fickor som ingen annan
någonsin får veta om för vad skulle hända då allt
skulle falla samman

så när alla gått in sitter vi kvar på balkongen ser hur himlen
störtar över marken jag fragmenteras i din närvaro och
tanken på hur länge sen det var sen sist orden de bara
falnar och dör så som de alltid gör när man tänker alldeles
för mycket på vad man ska säga jag hinner tänka kanske
finns det inga ord för sådana som oss kanske är det såhär
det måste bli i regnet du och jag utan att se på varandra kanske
det är i tystnad vi säger allra mest