töm ditt rum på tonårstankar nu

Som två veckor virade i plastfilm, som om något i dig gick i ide under Norrlandssnön och vägrade vakna till liv. Som att vandra hand i hand med norrskenet, med knän som klibbar av kyla och inte känna, inte känna någonting alls. Mer än att du är klar här. Du var klar för längesedan.

Som en allt tyngre gravitationskraft, att komma tillbaka och genast somna. Med alla lampor fortfarande tända, alla kläder på kroppen. Och sedan, nästa morgon; väggar som skalas, mer och mer tills de är blanka, oskrivna blad. Som att titta sig omkring i ett ekande rum och sakta ana ett litet leende i periferin, en plötslig liten vårsol inuti.