IV

det är staden det är alltid
staden som lockar som tär i tårkanaler som
dämnar rämnar och
aldrig

jag

aldrig de mina aldrig dessa infekterade trappuppgångar och slitningar
i väggarna emellan det är aldrig

maktspelet och gamla trätor fuktskador och vätor aldrig att alla trådar
i mig nu fransats till en sådan grad att jag nu är mer
fragment än


helhet