oväxt

Hon skrev på väggarna. Det var svårtolkat, sedan övermålat. Hon bemödade sig verkligen, det måste man säga, vad det nu än var hon ville ha skrivet.

P-O Enquist och en knäckebrödssmulig säng. Melankoli jag fortsätter trotsa, måste. Det är mer med den här sjukdomen än vad den gör mot min kropp. Tankar blir solkatter; fokus ställs in på fel skärpedjup.

Blir aldrig riktigt klar över exakt vad av allt som jag gör som är undanflykten. Kanske barnatrotset märker