omen

En mullrande horisontlinje och silhuetter, skuggarmar som sveper sina löv över väggen. Jag är ett minnesmonument. Jag är de karvade initialerna, de resta stenarna, jag är ett fotoalbum där bilderna vägrar blekna. Jag bläddrar alltid tillbaka. Släpper aldrig
riktigt

taget



men

Inatt drömde jag om tåg. Och ansikten. Så många, många ansikten.