Dagbok över London (maj 2)
Maj, 2009
solen äter dina ögonlock men det tar tid att vakna
det tar
hela ditt liv
Bara det nollgradiga dödläget. Jag har alltid strävat efter att leva i nuet men det som går att fånga nu är inte mer än att bara njuta av småsakerna; en smak, en känsla; ord. Konstprojekten kliar i fingertopparna.
Jag vet inte om jag förväntar mig något av att återvända, förväntar mig mer än att hitta tillbaka till tankar som är borta nu. Allt nu är så snävt liksom, så inpräntat i rutiner och allt handlar om yta. Och det tar emot att erkänna det men jag har anpassat mig efter det, trots att jag dras; längtar tillbaka till en socialare, skarpare varelse. En som tänkte mer, reflekterade mer, klev större steg framåt.
solen äter dina ögonlock men det tar tid att vakna
det tar
hela ditt liv
Bara det nollgradiga dödläget. Jag har alltid strävat efter att leva i nuet men det som går att fånga nu är inte mer än att bara njuta av småsakerna; en smak, en känsla; ord. Konstprojekten kliar i fingertopparna.
Jag vet inte om jag förväntar mig något av att återvända, förväntar mig mer än att hitta tillbaka till tankar som är borta nu. Allt nu är så snävt liksom, så inpräntat i rutiner och allt handlar om yta. Och det tar emot att erkänna det men jag har anpassat mig efter det, trots att jag dras; längtar tillbaka till en socialare, skarpare varelse. En som tänkte mer, reflekterade mer, klev större steg framåt.
Kommentarer
Skicka en kommentar