AND THEY DID UNFOLD AND THE WIND IT DID FEEL THEM

försöker kompensera det här hålet i mig med att trycka mig lite närmare som att mitt självvärde ligger i din hand någonstans ovanför
låret
som att det bedövar det där inre såret
som jag fortsätter skylla på det där året
fast det var så mycket längre sen
fast det kanske alltid varit

och jag inser att vad jag behöver är den där vännen
med insikt där jag bara är avsikt utan utsikt
där jag bara är olika skikt
av


älska mig

för jag vet inte hur man gör

har glömt det någonstans på vägen processen
avtog mitt i stegen
eller så var det bara inte min egen jag var
inte tillräckligt

men det där med självkännedom som de snackar om
det verkar bara så jäkla

bräckligt