(du)

vilsenheten att röra
sig bland de där människorna utan någon som längre fångar upp
utan att veta till vem jag ska vända mig för förut fanns alltid

en hand på min kind som stryker men när jag ser mig om

är ingen där det är då

det känns som mest och

det är vad de säger hur de pratar om (dig)

och plötsligt ser jag mig gå därifrån plötsligt hör jag mig tänka att ingen här förstår (som du)

trots att alla egentligen förstår precis alla förstår och ändå
finns det ingen att prata med


längre



och det bara blir så uppenbart alldeles för uppenbart

hur mycket ohär
du faktiskt är