you said i began this messy state of love affair and i drink too much and i smoke too fast and this city's cleared my innocence

Ett vad-fan-håller-jag-på-med, två brutna nyckelben av nyckfullhet, en puls som bultar på impuls, och alla dessa gånger när jag famlar efter formuleringar och fallna förklaringar på vad som bara är väderväxling, en sensommarnatts stilla inverkan på mig; min natur av oförutsägbara årstider och min kropps plötsliga temperaturombyten.

Jag säger det men jag ljuger när jag säger det, för det handlar inte om det, det handlar inte om att jag inte orkar. Det handlar inte om att jag inte vill. Jag vill, men modifierat, jag vill något annat.

Ett vad-fan-håller-jag-på-med men ett jag-kan-inte-sluta och ett it-never-gets-enough ändå för jag trivs, jag trivs i en klädnad av svepskäl, jag trivs i att försvinna med supfarkoster och jag trivs i att röka ännu en cigarett, en för mycket och för fort från mitt fönster på andra våningen för att... För att, bara.

Ett vad-fan-håller-jag-på-med men mest ett hur-fan-kan-ni-stanna-kvar? I detta brokiga, trivsamma orede där jag ältar mitt dödsförakt och lättjefullt vältrar mig i dåliga vanor, ett orede där jag tänker stanna ett tag till.