Vi stjäl världen från den

Allt vad vi på jorden äger,

det är blott förgänglighet

allt vad vi här älska pläger,

det är blott fåfänglighet
- Sofia Karlsson

Jag formulerade det för mig själv. Att sluta betrakta tingen (produkterna, utrymmena, idéerna men även personerna) som ägodelar, något man kan privatisera, att istället betrakta dem som resurser, möjligheter, något att ta lärdom av. Eller att betrakta dem för vad de är: beståndsdelar i det gigantiska sammanhang som är den här världen.

"Mitt rum", "min flickvän", "min idé". Det egentligen rätt sjuka i att man försöker ta ifrån saker deras plats i detta som allt är en del av, sätta eget monopol på det. Att man på något sätt hela tiden strävar efter bygga sig ett eget universum, utifrån sina ägodelar och attribut.